Bedrövad över den politiska ohälsan

Har nu lyssnat en stund på den direktsända riksdagsdebatten innan omröstningen om det som kallas särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen och den inre säkerheten i landet.

I stort sett har debatten varit förutsägbar i skrivande stund. Sakliga argument från regeringens sida, försök till distansering från ett obehagligt men nödvändigt beslut från moderater och liberaler. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt upphöll, och förvånad hade jag annars blivit, emopjunkandets och pjollrandets stolta fana. Ett totalt världsfrånvänt försök till argumenterande mot den nya lagstiftningen baserat på, egentligen, det enda argument: ”Men vart ska dom ta vägen?”

Centerpartiet delar vänsterpartiets åsikter och det med darr på stämman.

Regeringen har varit plågsamt senfärdig när det gäller att hantera en problematik som började troligen redan i april eller maj eller i alla fall kunde anas redan då. När Turkiet slutade kontrollera kusten och sina farvatten mot de östra Grekiska öarna. Vilka tankar Erdogan hade kan man spekulera om, men han har nu tystat en röst mot sin ökande maktfullkomlighet och han har fått en fet dusör för att fortsätta göra det jobb han tidigare gjorde. Bingo, med andra ord!

Listan över tecken på samhällsfarlig kris växer sig dagligen allt längre. Skolor saknas, lärare saknas, tolkar saknas, undanträngningseffekter inom folktandvården och primärvården, hotande situationer på sjukhusens akutmottagningar som resultat av att primärvården inte har tid.

Akut brist på adekvata boenden, akut brist på bostäder, ett överlastat och utarbetat Migrationsverk med brister i registrering och hantering som följd, sänkta krav för lärare som ännu befinner sig i Arbetsförmedlingens etableringsprogram på grund av stor efterfrågan, sänkta krav för ordningsvakter på grund av stor efterfrågan, utarbetad socialtjänst i kommun efter kommun med undanträngningseffekter som följd.

En ökande andel av befolkningen med stora brister på socialt kapital och med, i många fall, skrämmande låg, inadekvat eller obefintlig utbildning. Något som riskerar att se till att en stor del av dessa aldrig någonsin kommer att kunna integreras i det svenska samhället.

Listan kommer att fortsätta att växa till dess att den stora bomben briserar i kommunernas socialbudgetar runt 2017/2018 när det ekonomiska ansvaret helt övergår till kommunerna.

I inget fall kan emopjunkarna komma fram med konstruktiva och genomförbara förslag på hur vi ska bete oss för att kunna tillåta en invandring på 30.000-40.000 per månad. Inte mer än med tal om 60 miljoner på flykt, minnen från de vita bussarna och en känsla av kränkthet.

Det är sådant som gett oss nästintill 100 procent segregerade miljonprogramsförorter, i vissa fall 100 procent segregerade grundskolor med katastrofala skolresultat och en liten minoritet som klarar sig vidare till gymnasier och högre utbildningar. Som gett oss 55 no go-zoner och 186 utanförskapsområden. 30 fler bara under den tidigare alliansregeringens åtta år vid makten.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s