Debatten om debatten

Det finns en tidskrift som heter Nya Tider. Den finns i pappersupplaga men delar av den finns också på nätet. Tidskriften är definitivt högerorienterad och troligen ganska mycket högerorienterad. Den har fått kritik för antisemitism och artiklar skrivna av förintelseförnekare. Givetvis är tidskriften också invandringskritisk för att välja ett neutralt ord.

Tidskriften har dock presstöd och en ökande upplaga vilket också innebär att presstödet ökar. Tidskriften har, så vitt jag vet, aldrig fällts i någon domstol för t.ex. hatbrott. Inte heller har tidskriften, så vitt jag vet, varit föremål för tryckfrihetsmål.

Nya Tider valde att vilja presentera sig på bokmässan vars tema 2015 var tryckfriheten. Bokmässan, som drivs av Bok & Bibliotek i Norden AB som är ett företag inom Svenska Mässan-koncernen, gjorde ingen vidare efterforskning utan accepterade tidskriftens ansökan och betraktade därmed Nya Tider som en bland alla andra utställare.

Bland tidigare års utställare fanns t.ex. Lenins barnhörna, en utställare som inte dök upp 2016. I övrigt ar utställarna de vanliga förlagen, tidningarna och tidskrifterna plus övriga aktörer i som agerar inom sfären.

När det blev publikt känt att Nya Tider skulle närvara för första gången blev det ett herrans liv. Bokmässan fick massiv kritik för att man ”bjudit in”, hette det först – notera språkbruket, extremhögern. Till slut föll arrangören till föga och förklarade att Nya tider inte var välkomna till belackarnas stora glädje.

Men detta besked fick också kritik, och så fick också arrangören. Först fick man kritik för att man okritiskt släppte in katter bland hermelinerna och nu för att man vinglade och, dessutom med tanke på årets tema om yttrandefrihet, så uppenbarligen begränsade densamma. Till slut föll arrangören till föga och tillät Nya Tider att ställa ut och för det beslutet fick man, givetvis, kritik för ännu mera vinglande.

Anledningen till att jag tidigare nämnde just Lenins barnhörna var att den ursprunglige aktören kritiserade bokmässan när dom drog tillbaka deltagandet för Nya Tider. Han menade att man rimligen inte kunde begränsa deltagande på så uppenbar ideologisk grund eftersom han själv kunnat ställa ut.

Bokmässan gick således av stapeln med ett bås för Nya Tider.

Visserligen gick det en protestmarsch runt där vissa deltagare hade tejpat över munnen för att visa sitt ogillande. I den marschen gick många prominenta personer. Framför allt anförde man att Nya Tider stod som representant för den mentalitet som föder de hot och det hat många författare, skribenter och kulturpersonligheter tvingas leva under och med. Rätt eller fel.

Givetvis refererades turerna i SVTs nyhetsprogram Aktuellt och Rapport. Till slut avsåg man att anordna en kortare debatt mellan Vávra Suk, utgivare av Nya Tider, och Henrik Arnstad, känd debattör och författare på vänsterkanten.

Debatten gick av stapeln torsdagen 22:a september i Aktuellts 21-sändning. Själva debatten uteblev dock då Arnstad vägrade att ställa upp direkt mot Suk. Således blev debatten intervjuer av programledaren där först Suk fick frågor och Arnstad fick kommentera och svara på frågor efter. Sedan fick Suk och Arnstad efterord.

Detta kom att refereras till ”debatten”. Fast det var ju ingen debatt. ”Debatten” blev dock massivt kritiserad för att man släppte fram extremhögern i SVT och gav dom möjlighet att ”debattera”, vilket dom ju inte fick.

SVTs programchef Jan Helin, rekryterad från dagstidningen Aftonbladet där han var chefredaktör och mycket stridbar, gav sig in i debatten via ett inlägg i tidningen Dagens Nyheters kultursidor. Han höll också ett möte med ett anförande till Aktuellts redaktion. Ett anförande för vilket han skulle få mycket kritik, visade det sig. Han skulle också få kritik för sitt inlägg på DN Kultur.

Så vad skrev då Jan Helin?

Huvudsakligen är hans ståndpunkt följande:

Den bärande kritiken handlar i sin kärna om hur två grundbultar i public service journalistiska uppdrag kan hamna i konflikt med varandra. Opartiskheten och demokratiparagrafen om alla människors lika värde [min understrykning].

SVT:s journalistik ska enligt sändningstillståndet vara saklig och opartisk. Den ska också enligt radio- och tv-lagens demokratiparagraf utgå från ‘det demokratiska statsskickets grundidéer, principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.’”

Han förklarar vidare:

Journalistikens roll i en situation som den kring debatten om Nya Tider är inte att reducera sig till en moderator i en debatt. Journalistikens roll här är något mycket viktigare och mycket svårare. Anmärkningsvärt få redaktioner gjorde ett journalistiskt grundjobb med att granska vad Nya Tider är för publikation och verifiera fakta om deras kopplingar till extremiströrelser och nazism. [min understrykning]”

Explicit menar han att:

”Det finns inte två sidor av saken i ämnet alla människors lika värde. Det går inte att förhålla sig opartisk till den värdegrunden och samtidigt säga sig omfatta den.”

I den rena sakfrågan som kan återfinnas i Jan Helins resonemang kan jag hålla med honom. Nya Tider bör, precis som alla andra extrema publikationer och rörelser, granskas sakligt och opartiskt. Där har förvisso SVT brustit och det handlar inte bara om Aktuellt redaktion. Jag kan inte påstå att jag läser Nya Tider på nätet. Jag har sparat sajten som bokmärke och tittar in lite då och då. Inte heller prenumererar jag på pappersupplagan. Jag kan alltså inte påstå att jag vet ett dyft om innehållet vare sig, egentligen, på nätet och definitivt inte i pappersupplagan.

Om en sådan granskning gjordes, och utan färgade glasögon på granskarna, skulle det gå att vederlägga sanningshalten i Helins uttalande (från ovan) ”verifiera fakta om deras kopplingar till extremiströrelser och nazism”. Finns det fakta i den saken? Helin verkar mena att det gör det. Och vad innebär ”kopplingar” och vad är dom värda?

Jag är ingen vän av högerextremister och jag välkomnar en granskning, men samtidigt blir jag oerhört trött på allt pjoller från självgoda och självutnämnda godhetspersoner och åsiktsrättare på vänstra sidan av det politiska spektrumet. SVT har genom sitt program Uppdrag Granskning ett utmärkt tillfälle att göra ett grundligt och djuplodande arbete. Jag håller faktiskt UG högt. Sätt igång och gör ert jobb!  SR har också mycket kompetenta journalister. Vad väntar ni på? Jag vill höra er på bl.a. Studio Ett!

Som ett svar på Helins uppenbara åsikt, att extremister inte kan tillåtas debattera i SVT (när det gäller frågor som berör allas lika värde), hölls den 28:e september en ny debatt, och denna gång en riktig debatt, i SVTs Aktuellt. Denna gång mellan Jan Helin och Uppdrag Gransknings Janne Josefsson.

Här blev det intressant och hettade till ordentligt mellan en tämligen aggressivt mästrande Helin som konstant avbröt sin ”antagonist” Josefsson men också programledaren Nike Nylander – medarbetare i den redaktion Helin tidigare försökt att domptera.

Det finns två katastrofala fel i denna sedvanliga, men just i detta fall upplysande, skendebatt – ett fenomen som är så typiskt numera.

För det första välkomnar jag en saklig granskning av Nya Tider och deras skribenter. Detta är inget som kan förbigås. Det räcker inte att vara övertygad anti-någonting och tro att man därmed besitter sanningen.

Efter det välkomnar jag en saklig debatt, om nu en sådan över huvud taget är möjlig längre i detta debattklimat som mera liknar första världskrigets skyttegravskrig.

För det andra är det givetvis möjligt och till och med önskvärt att debattera människors lika värde med både höger- som vänsterextremer. Givetvis måste en tvättäkta, men faktiskt granskad och ”godkänd”, Nazist kunna tvingas att bemöta och försvara varför det t.ex. var rätt att bedriva utrotningskrig mot judar och att sätta socialister, fackföreningsfolk, judar, romer, homosexuella och andra misshagliga i koncentrations- och utrotningsläger.

Eller för den delen en vänstervurmares förklaring av hur rätt det var av Pol Pot och hans Khmer Rouge att anställa dödens fält och slakta miljoner Kampucheaner och därmed sänka befolkningens medelålder till 15 år. Eller Stalins folkomflyttningar och godtyckliga skenrättegångar. Eller Mao Zedongs kulturrevolution.

Hur ska vi annars lära oss att känna igen extremismen och bemöta den på det enda sätt den kan bemötas – genom saklig debatt baserad på fakta?

Jag kan vända på Helins resonemang:

”Det finns inte två sidor av saken i ämnet alla människors lika värde. Det går inte att förhålla sig opartisk till den värdegrunden och samtidigt säga sig omfatta den.”

Jo, det finns faktiskt två sidor och det är precis detta som det hela handlar om hur surt det äpplet än är att bita i!

Båda sidor i denna, i alla fall i det som Helin uppfattar som, kamp anser sig ha rätt i sin åsikt. Ingen som debatterar detta är opartisk. Men likväl måste debatten föras med sakliga argument och inte godtycke, lättja och isolering av motståndaren. Därmed förverkar man den yttrandefrihet man påstår sig kämpa för.

Jag förstår Jan Helins genuina välvilja och omtanke om samhället men han anser att hans åsikter är allmängiltiga och utgör en veritabel universell sanning. Det är möjligt att han har rätt, men han måste faktiskt kämpa lite för att inte framstå som en renrasig, om uttrycket tillåts, antidemokrat och, enligt mitt förmenande, gryende fascist och den som hotar yttrandefriheten, demokratin och alla människors lika värde mer än hans hatobjekt du jour.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s