Om godhet och tiggare

Ann Heberlein1 kom att starta en diskussion om godhet med tiggande s.k. EU-migranter som exempel i ”Tiggarens marknad”2 i magasinet Fokus. Den artikeln fick omedelbart mothugg från olika håll.

Ann Heberlein menar att tiggarna tillgodoser ett behov genom att tillhandahålla en tjänst på en marknad. Tjänsten är att vi kan köpa oss en känsla av godhet för priset av en slant eller två i muggen. En tanke som jag också har haft en längre tid.

Den där godheten kan faktiskt vara genuin men den kan också komma sig av att jag, i alla fall för ett tag, köper mig fri från dåligt samvete eller helt enkelt vill uppfylla bilden av En God Människa™ som många vill definiera den.

Gudarna ska veta att jag får dåligt samvete var gång jag går förbi en tiggare. Men mitt behov att köpa mig fri från mitt dåliga samvete är dock inte så stort att jag börjar gräva i lomman efter lite smågrus. Inte heller känner jag att jag vill kunna vara En God Människa™. Inte enligt dagens definition. Är jag då ”ogod” eller rent av ond?

“Den känsla av godhet som tiggartransaktionen innebär, gottandet i den egna rättfärdigheten och den andres tacksamhet är, hävdar jag bestämt, illusorisk.”(*)

Skulle jag vara genuint god, och någonstans har jag det nog i mig även om allt lidande i världen som hela tiden kryper allt närmre har försatt mig i något slags mentalt utmattningstillstånd, skulle jag i istället ge pengar till gräsrotsrörelser som t.ex. arbetar på plats tillsammans med Romer i Rumänien och Bulgarien.

Att köpa sig en smula självgodhet genom att skänka pengar till en EU-migrant är att exploatera fattiga och utsatta människor. Det kanske är ett utslag av en längtan efter att vara god – men rätt är det inte.”(*)

Malin Lernfelt3 svarade Ann Heberlein i Expressen med ”Sanningen är att godhet räddar liv”4. Lernfelt menar, precis som hon skriver, att de pengar enskilda tiggare kan skicka hem onekligen kan täta tak, skaffa fönster och dörrar eller bekosta en kamin.

Sanningen är att godheten räddar liv. Den ger människor som lever i hemlöshet tak över huvudet, fattiga mat på bordet och ensamma möjlighet att finna gemenskap. Godheten ser till att barn som annars inte haft en chans får vaccin och vatten, att de får gå i skolan och att de är mätta och trygga. Godheten bidrar varje år med hundratals miljoner till cancer- och hjärnforskningen.”(*)

Visst är det så. Lernfelt, och de som resonerar som hon, har inte fel. Men Lernfelt börjar också blanda i begrepp som ”hård och kall människosyn” och ondgör sig över de hon kallar ”godhetsföraktarna” och som för stunden representeras av Ann Heberlein. Lernfelt menar att Heberlain i sin text ”…raljerar över godhet som vore det något förkastligt…”. Lernfelt får också svar av Ann Heberlein i ”Du är självgod när du ger pengar till tiggare”5 i Expressen.

Men Lernfelt missar en viktig sak. Pengen i tiggarens mugg gör kanske situationen temporärt bättre för just den individuella tiggaren och hens familj men inte för samhället i Rumänien eller Bulgarien. Inte för byn, inte för de övriga Romer som bor där och inte heller för diskriminerade och föraktade Romer i helhet. Ett folk som ständigt behandlats fruktansvärt illa av en och endast en orsak – dom är Romer.

Dessutom är det en kortvarig godhet som bara lever så länge de givna pengarna räcker! Och vad för slags godhet handlar det om?

Den som vill veta mera om hur Romer kan ha det rekommenderas t.ex. att läsa Magdalena Gads skildring i Expressen “Livezilor, Bukarest – en plats för de levande döda“(*).

Amanda Björkman följer efter Lernfelt med ”Gör inte godhet till ett skällsord”6 i Dagens Nyheter. Även hon missar konsekvensanalysen och riktar in sig mot att “Avsmaken och föraktet för människor som försöker göra gott är just nu en trend.

Något som är värt att tanka tillbaka på är den välgörenhet som fanns in på 1900-talet i Sverige. En välgörenhet som tvingade fattiga människor att, med mössan i hand och med blicken sänkt, få sin vandel mätt och vägd för att den rika och goda överklassen skulle avgöra om någon liten ynnest kunde tänkas falla ut.

En sådan ynnest kunde bestå i klumpiga, billiga, spikbeslagna skor till skolpojkar och alla kunde höra och se hur fattiga och arma dom var att dom var tvungna att acceptera välgörenhet. Dom skorna, och mer än så som t.ex. dåliga tänder som alltid varit en klasstämpel, blev ett arbetarklassens stigma och fick arbetarrörelsen och socialdemokratiska regeringar att vilja avskaffa en frätande välgörenhet och, steg för steg, göra Sverige till en av världens främsta välfärdsstater. Man satte sig nämligen i sinnet att ingen ska någonsin mera behöva stå med mössan i hand och tvingas acceptera allmosor.

Det finns en anledning till att även de som är rika nog att klara sig har samma rätt till vissa saker som de som inte är rika nog. Barnbidraget är ett sådant omdiskuterat exempel. Varför ska föräldrar som faktiskt har råd med sina barn på helt egen bekostnad ha rätt till barnbidrag? Jo, därför att de som inte har råd inte ska behöva stå med mössan i hand och ansöka, få sin ekonomi vänd ut och in på och behöva uttrycka kanske falsk tacksamhet(!) över att vara behövande nog och därmed kunna tillåtas att passera nålsögat.

Just barnbidragen var en god reform på så sätt att ingen skulle behöva gå till kommunen eller staten med mössan i hand och skämmas. Barnbidraget var en god reform genom att det också till viss del stimulerade barnafödandet. Föräldraledighet och dagis var andra goda reformer eftersom då tilläts mödrarna att arbeta om dom ville i stället för att tvingas säga upp sig från jobbet och stanna hemma. Så var det 1960, året då jag föddes och min mamma vackert fick sluta arbeta. Sett till deras konsekvenser för det svenska samhället i stort var dessa reformer goda.

Precis detta tar Ann Heberlein upp i Ledarsidorna.se, Johan Westerholms förträffliga skapelse på nätet. Här får Heberlein plats att utveckla sig ”Den banala godheten”7.

När vi bedömer det moraliska värdet av en handling kan vi utgå antingen ifrån den handlandes intention eller handlingens konsekvenser. Eftersom det är ytterst svårt att avgöra någons intention föreslår jag att vi värderar handlingens konsekvenser snarare än den handlandes intention.

Vi måste också fundera över vilka konsekvenser – de omedelbara eller de på lång sikt, de direkta eller indirekta? Vidare måste vi fråga oss vem som innesluts i vårt moraliska övervägande – konsekvenser för vem? För mig? För min familj? För alla i mitt land? För alla människor i hela världen? I bedömningen av det moraliska värdet av en handling – är den god eller ond, rätt eller fel – måste vi således använda vårt förnuft snarare än lita på våra känslomässiga reaktioner.”(*)

Nej, diskussionen handlar inte egentligen om Romer som tigger. Inte ens handlar detta om vare sig förment godhet eller förment ondska. Detta handlar om vart samtalet i dagens samhälle tagit vägen och hur vi väljer att argumentera för vår sak och hur vårt synsätt förändrats från ett högre plan, det stora och goda, ner till det strikt individuella, det småttiga och ofta banalt goda.

Den ställer också frågan om när godheten blir banal. Att vilja betala skatt, och också hög skatt, så att alla kan få del av välfärdskakan  kan sägas vara godhet – i alla fall enligt min mening. Att jag stoppar pengar i Frälsningsarméns gryta kan på ett sätt också vara godhet, liksom att ge pengar till Läkare utan gränser (MSF), Rädda barnen, Röda korset, köpa UNICEFs julkort eller ge en slant till Hjärt- och lungfonden.

Riktig, sann individuell godhet kommer först när jag delar med mig av det lilla jag har. Inte mitt överskott utan att jag faktiskt offrar något som jag behöver. Högst bokstavligen delar mitt sista bröd med någon annan som är hungrig precis som jag. I allmänhet brukar det då kallas för solidaritet.

Det är således inte bara avsmaken och föraktet för människor som försöker göra gott som blivit en trend. Själva den banala godheten har också blivit en trend. Vill vi verkligen tillbaka till den gamla välgörenheten?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s